Vicktorias Lifestyle - Life is movement

Min älskade lilla taggiga gröna vän dog här om veckan ( nåja..7kilo är inte så lite kanske)
Han dog i min famn..jag kände hans lilla hjärta slå och sen bara...ingenting..
Jag har haft honom i 10år, och vi har gjort massor med bus ihop.

Han har:

• Sovit i min säng och kramats i tvsoffan (i brist på pojkvän, tager man vad man haver?!)
• Seglat till Sandhamn och gått på kajen i koppel.
• Bott i spanien 2 månader och badat i havet och i hotellpoolen *skratt*
• Han har bitit mitt x i näsan (måste nämnas, rätt väluppfostrat eller?)
• Vägt in sig på 7 kilo vilket fick veterinären att se lite skakis ut när vi kom på rutinbesök.
• Haft sönder gardiner, duschdraperier, blomkrukor, vaser, mm.
• Stulit resterna av både kycklingfile och lasange trots att han är vegetarian!
• Bråkat med och jagat sin egen spegelbild, dagligen.
• Blivit tagen för att vara en stor plastleksak ganska MÅNGA ggr.
• Skrämt slag på säkert 100pers.
• Han bode i ett terrarium i min hall, jag flyttade hit för 8år sedan.

Jag har aldrig:

• Gått in eller ut genom dörren utan att säga "hejdå","See you later Alligator" "in a while Crocodile" osv.
• Kommit hem utan att hälsa, klappa o kela lite.
• Aldrig gått o laggt mig utan att säga godnatt
• Aldrig gått upp utan att hälsa Godmorgon

Någon kväll efter han dog när Godzilla var på tv rann en tår längs min kind när den dog.
Jag saknar min ödlis otroligt mycket och det kan säkert vara svårt att förstå för dem som ser
honom som en "reptil" och inte den söta, personligheten han var och den förståelse han faktiskt besatt.
*KÄRLEK FOR EVER* till min ödlis.



Badar med grabbarna på "Vista sol" nere på Mallorca.


Nårsafton var bra men i övrig har mitt år inte börjat så bra. =/
// ÖdleMamma Vickis