Vicktorias Lifestyle - Life is movement

Sami  - Tänker på dig ofta, vi sågs nästan dagligen eftersom vi jobbade på samma gata. Hur du kunde dö 28år gammal och utan vettig förklaring, är svårt att förstå. Saknar dig!

________________________

Efter att ha tjatat på min omgivning i dryga 2 veckor om en obehagskänsla inför min födelsedag (jag hatar att fylla år, inte för att jag blir äldre utan för att det helt enkelt vart hemska födelsedagar på ett eller annat sätt) Så att jag hade obehagskänslor, var för omgivningen inget nytt.

Men inför min 25årsdag förra året, var känslan så brutal att jag vaktade min omgivning som nått riktigt knäppo. Ringde o kolla att de levde stup i kvarten, mitt i natten, om de inte svarade när jag ringde vart jag super orolig.

Den 3dje juni går jag o lägger mig i sängen hemma hos pappa (jag var där så ja hade koll på honom så han inte skulle få för sig att dö eller nått! ) Klockan blir 00.00 och födelsedagen börjar. Känslan är tryckande och plötsligt släpper den. Den bara försvinner! Skönt, de var nog bara ångest...jag börjar somna in och DÅ ringer telefonen.

Det är min mamma som hysteriskt berättar att min styvbror har dött!  De är påväg till sjukhuset men redan fått veta att han är död!!! 28år gammal fullt frisk, trillar död ner på biografen på Heron City efter att med sin kompis ha latjat, kasta popcon på varandra o vart ute o ätit så DÖR han. Hux flux!


Jag tror inte på föraningar, synskhet eller liknande men jag började nästan göra det den här gången.

Detta skrev jag till Mikael 2 dagar innan min födelsedag:

2008-06-02:  de brukar va så...när ja ska fylla år...hakar upp mig på de...men jag kan ge mig f a n på att nån går o DÖR eller nått liknande den dagen...ska nån kolavippa så lovar jag att de passar på JUST den dagen..
okej, jag är lite sarkastisk men inte långt i från verkligheten ändå!

Till Lina:

2008-05.30: obehaglig känsla, typ som om nån skulle dö. Jag vet att jag inbillar mig men kan inte skaka loss känslan hur jag än gör blir det starkare för varje dag som går. Det kanske är för att det är just 25års dagen? men jag kan inte låta bli att ringa folk stup i kvarten o kolla om de lever. Jag håller på att bli knäpp =((


Mamma har gjort ett par försök att muntra upp mig de senaste åren men "jag ger aldrig upp-vicktoria"  är som bortblåst den här dagen..Jag lägger mig ner, blottar strupen och ber om att lidandet ska bli kort! *skratt* visst är jag dum?
Jag vet inte hur jag ska förmå mig själv att inte gå under denna dag. Vart finns min fighting spirit? Jag kan övervinna allt?
Nej inte de nä...

Jobbar på att försöka hantera den här dagen på ett bättre sätt och kan lyckligtvis säga att jag har inga som hellst känslor om att någon kommer dö på min födelsedag i år. Så ni kan nog vara lugna, mina nära och kära.

Alla tips om hur man inte ska deppa ihop helt när oddsen talar för en fruktansvärd dag är såå välkomna.

Jag vill också poängtera att detta är ingensomhellst åldersnojja utan det är dagen som är problemet.

Jag faller i en grop o jag stannarhär tills det är över!

_____________________________________________
Uppdatering ett par dagar senare:

Var kommer dessa hemska känslor ifrån? Hur kan jag gå från mitt vanliga glada jag till att bära hela världens problem på mina axlar? En inre smärta av saknad för så mycket. Sami givetvis men jag känner mig Ensam och det är något jag sällan känner mig annars. Hur ensam jag än är så brukar jag inte känna mig ensam ändå..men nu..brutalt. Jag vill bara kura  ihop mig under ett täcke i min säng o gråta resten av veckan.Jag känner mig så otillräcklig på alla sätt. Jag är inte tillräckligt duktig, jag är fulare än någonsin...fast jag vet mycket väl att spegelbilden är den samma som för ett par dagar sen när jag måde TOPPEN. Och jag presterar inte sämre än då heller i något syfte så varför denna överhängande känsla av otillräcklighet *suck*

Om jag är bekymmersfri resten av året får jag väll leva med att bearbeta alla motgångar 1vecka om året...jag är kanske girig som önskar att alla dagar ska vara bra =) 

Im a mess men i be back *promise*


// Vicktoria